The Sweet Dilemma of Fettisdagen : A T1D perspective on Joyful Indulgence
Scroll down beyond the second line for a Swedish version of the text.
This year, Fettisdagen (or Shrove Tuesday) falls on March 4th, and I’ll be having my last semla of the season (spoiler alert: it definitely won’t be my first!). But what exactly is Fettisdagen? What is Shrove Tuesday? And what on earth is a Semla?
What Is Fettisdagen (And Why Does It Involve Eating Pastries?)
Fettisdagen, or Fat Tuesday, is Sweden’s version of Shrove Tuesday—the last day before the fasting period of Lent begins. Traditionally, this was the day to indulge in rich, fatty foods before a time of restraint. While most Swedes today don’t fast for Lent, the tradition of eating semlor (plural for semla) remains strong.
In the UK, Shrove Tuesday is often called Pancake Day. The word "shrove" comes from the old English shriven, meaning to confess sins and receive absolution. Pancakes became a tradition because they used up rich ingredients like eggs, butter, and sugar before Lent began.
Today, both Pancake Day and Fettisdagen are widely celebrated, but mostly for the fun of it—whether through pancake races in England or semmel-fika in Sweden.
So, What’s a Semla?
For my non-Swedish readers, let me introduce you to the most iconic Swedish pastry—one that sparks fierce debate (you either love it or absolutely despise it, a bit like coriander).
The semla started as a simple wheat bun served in warm milk (hetvägg), but by the 18th and 19th centuries, it evolved into a cardamom-spiced bun filled with almond paste and whipped cream. Today, semlor are available in bakeries from Christmas all the way through Lent, but for me, Fettisdagen marks the official end of my semla season.
The Struggle of Loving Semlor as a T1D
So why am I making such a big deal about my last semla of the year? Because eating a semla isn’t exactly straightforward for me.
As a health-conscious Type 1 Diabetic, a semla presents a challenge. It’s high in both carbs and fat, making insulin management tricky. The wheat bun, sugar, and almond paste lead to a rapid blood sugar spike, while the fat in the cream slows digestion, causing potential delayed blood sugar drops. It’s a rollercoaster for blood glucose levels—one that requires careful planning and insulin timing to avoid highs and lows.
This has made me reflect on a bigger question:
How do I, as a health-conscious T1D, approach foods that bring emotional joy,
cultural connection, and tradition—but also challenge my physical health?
This isn’t just a T1D issue. It’s a universal experience for anyone trying to balance health with joy.
Food Is More Than Just Fuel
Food isn’t just about nutrition; it’s about memories, traditions, and connection. Every culture has special foods tied to important moments—whether it’s semla on Fettisdagen, turkey on Thanksgiving, or mooncakes during the Mid-Autumn Festival.
For me, having a semla on Fettisdagen is a soul-nourishing experience. It reminds me of my ancestors, of the tradition of indulging before Lent, of baking semlor with and for my family, and even of sneaking out during lockdown in the UK to share one with friends who had never tried it before. Food traditions ground us in the past, but they also invite us to create new memories.
The Challenges of Eating a Semla (For Everyone!)
Let’s be honest: eating a semla is tricky for everyone. It’s too tall to bite into properly, but if you take the top off, you risk public disgrace (or at least some strong opinions). Spoon or no spoon? That is the question.
But for T1Ds, the challenge is even greater. Managing blood sugar around a semla requires:
Careful insulin timing to handle both the quick sugar spike and the delayed fat absorption
Mental effort—doing the math, calculating doses, and hoping for the best
Accepting imperfection—because even with the best calculations, blood sugar can be unpredictable
There have been times when I’ve thought, Maybe it’s easier to just avoid foods like this altogether. I’ve lived the all-or-nothing lifestyle—eating the same foods on repeat just because it made blood sugar easier to manage. But I don’t want to go back to that. So, how do we find middle ground?
A Holistic Approach to Health (Joy Included!)
Health is often reduced to numbers—calories, carbs, weight, blood sugar levels—but real well-being is about balance, sustainability, and enjoyment. Research even shows that joy and positive emotions improve overall health—so shouldn’t joy be part of the equation?
Overly strict food rules can actually backfire, leading to cravings, guilt, and binge-restrict cycles. When something is forbidden, we just want it more. That’s why allowing all foods in moderation—without guilt—creates a healthier and more sustainable relationship with food.
So, what does mindful indulgence look like?
Savor each bite—appreciate the flavors, textures, and experience
No distractions—put your phone away and enjoy the moment
Acknowledge the emotional connection—this isn’t just food, it’s tradition!
Find balance—maybe adjust your other meals, or opt for a mini semla
Make an intentional choice—do you want the real thing, or would an alternative (like my semla smoothie) be just as satisfying?
For T1Ds (or anyone!) wanting to enjoy a semla more mindfully, here are some practical tips:
Plan ahead—talk to your diabetes team about insulin strategies (splitting doses, for example)
Portion control—a mini semla might be a good option
Pair with protein/fiber—eating a semla after a meal (instead of on an empty stomach) helps stabilize blood sugar
Make adjustments if needed—try a lower-carb version, but only if that adds to your experience rather than takes away from it. try mt Smoothie Semla if you fancy, recipe here!
Enjoy it fully—slow down, be present, and let yourself truly enjoy the moment
Final Thoughts: Redefining Health as Balance
At the heart of holistic health is balance—honoring both your body, mind, and soul. Remember the 80/20 principle: you don’t have to be perfect to be healthy. While a semla might not be the most "nutrient-dense" choice, its value goes beyond carbs and calories—it carries history, joy, and connection.
For anyone managing T1D (or any health-conscious approach), mindful indulgence can be part of a fulfilling and balanced life. In the end, health isn’t just about what’s on your plate—it’s about how you feel, the memories you make, and the joy you allow yourself to experience.
So, I’ll be enjoying my last semla of the season on March 4th. Will you be having one?
Love, J xx
Semmeldilemmat på Fettisdagen – En T1D:s Perspektiv på Balans och Njutning
Den 4 mars är det Fettisdagen, och jag kommer att äta min sista semla för säsongen (spoiler: det är långt ifrån min första!). Men varför äter vi egentligen semlor på Fettisdagen? Vad är Shrove Tuesday (något jag firade under mina 9 år i Storbritannien)? Och varför känns det som att varenda svensk har en åsikt om hur man ska äta en semla?
Vad är Fettisdagen – och varför äter vi semlor?
Fettisdagen, eller Fat Tuesday, är den svenska motsvarigheten till Shrove Tuesday – den sista dagen innan fastan börjar. Förr i tiden innebar det en chans att frossa i gräddiga, feta och kolhydratrika godsaker innan en lång period av avhållsamhet inför påsken.
I Storbritannien firas dagen som Pancake Day. Ordet "shrove" kommer från gammelengelskan och betyder ungefär att bikta sig. Eftersom fastan innebar att vissa livsmedel inte fick ätas, blev pannkakor ett smart sätt att använda upp ägg, smör och socker.
Numera firar vi både Fettisdagen och Pancake Day mest för att det är kul – oavsett om det är genom pannkakslopp i England eller semmelfrossa i Sverige.
Semlan – älskad, hatad, och full av tradition
Låt mig presentera Sveriges mest ikoniska bakverk – ett som delar folket i två läger (ungefär som koriander).
Den traditionella semlan var från början bara en enkel vetebulle som åts i varm mjölk (hetvägg). Men under 1700- och 1800-talet började man fylla den med mandelmassa, och på 1900-talet fick den sin gräddiga uppgradering. Idag finns semlor i alla möjliga varianter, från vaniljsemlor till wrapsemlor och semmelpizzor. Men oavsett trender består originalet: kardemummabulle, mandelmassa och vispad grädde.
Semlor börjar dyka upp i butikerna redan efter jul, men för mig betyder Fettisdagen slutet på semmelsäsongen.
Utmaningen med att älska semlor (som en person med T1D)
Så varför gör jag en sådan grej av min sista semla? För att det är en kamp varje gång jag äter en.
Som hälsomedveten typ 1-diabetiker är en semla ingen lätt match. Den är full av snabba kolhydrater och fett, vilket gör blodsockerbalansen knepig:
Snabba kolhydrater från vetebullen och sockret ger en blodsockertopp.
Fettet i grädden gör att matsmältningen saktar ner, vilket kan leda till en senare blodsockersvacka.
Resultat? En insulinberäkning på hög nivå – och ändå är det aldrig helt förutsägbart.
Det har fått mig att fundera:
Hur hittar jag balansen mellan att njuta av mat som ger glädje och kulturkoppling – men som också är en utmaning för min kropp?
Och det här gäller inte bara för oss med diabetes. Det är en fråga många kan känna igen sig i.
Mat handlar inte bara om näring – det handlar om gemenskap, minnen och tradition
Mat är mer än bara bränsle – det är minnen, tradition och samhörighet. I varje kultur finns mat kopplad till speciella tillfällen: semla på Fettisdagen, kalkon på Thanksgiving, månkakor under Mid-Autumn Festival.
För mig är Fettisdagssemlan ren och skär själslig näring. Den påminner mig om mina förfäder, om fastetraditioner, om att baka semlor med familjen – och till och med om när jag under pandemin smög ut för att dela en semla med Brittiska vänner som aldrig smakat en förut.
Mattraditioner binder oss till det förflutna – men de bjuder också in oss till att skapa nya minnen.
Att äta en semla är en kamp för alla!
Alla som någonsin ätit en semla vet: hur sjutton ska man ens ta första tuggan?
För stor för en normal tugga
För kladdig för att lyfta locket
För kontroversiellt att äta med sked
Men för en diabetiker är det ännu mer att tänka på:
Planera insulinet rätt för att hantera både snabba och långsamma blodsockersvängningar.
Mental energi – att räkna ut doser, hålla koll på kroppen och hoppas på det bästa.
Acceptera att det aldrig blir helt perfekt.
Det har fått mig att tänka "borde jag bara strunta i det?" Jag har varit där – levt med all-or-nothing-mentaliteten, ätit samma mat vecka ut och vecka in för att det gjorde blodsockret lättare att hantera.
Men jag vill inte leva så. Så hur hittar vi en mellanväg?
En helhetssyn på hälsa – där glädje också får plats
Hälsa handlar inte bara om siffror på en skärm eller kalorier i en app. Äkta välmående handlar om balans, hållbarhet och livskvalitet. Studier visar till och med att glädje har positiva effekter på hälsan – så varför skulle vi inte inkludera den i vår definition av välmående?
Att förbjuda mat leder ofta till mer sug, mer ångest och mer onödigt grubblande. När vi tillåter oss själva att äta allt i balans blir vi friare i vår relation till mat.
Så, hur ser en medveten semmelnjutning ut?
Ät långsamt – verkligen känn smakerna!
Lägg undan mobilen – njut av stunden.
Tillåt dig själv att känna matglädje.
Hitta balans – kanske en minisemla?
Gör ett val som känns bra – vill du ha den riktiga semlan eller funkar ett alternativ? Prova min Smoothie Semla om du vill, recept här!!
Tips för dig som är T1D (eller bara vill njuta smartare!):
Planera insulinet – prata med ditt diabetesteam om strategier som att till exempel dela dina doser
Testa en mindre portion – minisemla eller dela med någon?
Ät den efter en måltid – protein och fiber hjälper blodsockret.
Gör en hälsovariant – men bara om det ger mer glädje än det tar bort.
Framför allt – njut av din semla!
Slutord: Hälsa är balans – inte perfektion
I slutändan handlar hälsa om balans mellan kropp och själ. Kom ihåg 80/20-regeln: du behöver inte vara perfekt för att vara hälsosam.
En semla är kanske inte "näringsmässigt optimal", men dess värde är så mycket mer än kolhydrater och kalorier. Den är tradition, glädje och gemenskap.
Så för oss med T1D – eller för alla som vill leva hälsosamt men samtidigt njuta av livet – handlar det om att hitta det som funkar för just oss.
Jag kommer att äta min sista semla för säsongen den 4 mars. Kommer du äta en?
Kram, J